YakiDa
Mobbing.

Mobbning är vanligare än man tror. En tredjedel av alla skolbarn har blivit utsatta för någon form av mobbning under sin skoltid. Som vuxen kan mobbaren fortsätta sitt liv som mobbare. Här är viktig information till dig från olika hemsidor som utsätts för mobbing:

Definition av mobbning:
Mobbning kan definieras som "en obestämt varaktig trakasserirelation där huvudparten av alla egenskaper är asymmetriskt fördelade" (Eriksson 2001). Mobbning består alltså av en serie trakasserier som pågår under en längre tid. Med asymmetriskt menas att mobbningen skiljer sig från andra konflikter genom att mobbaren alltid är starkare i konflikten än den mobbade.
Mobbning kan röra sig om fysiska handlingar som hot, utpressning, sabotage och rent våld. Men ofta handlar det om mindre drastiska men väl så kännbara kränkningar, som att bli förtalad, kontrollerad, nedvärderad, utfrusen och socialt isolerad.
Källa: http://www.suntliv.nu/

Orsaker till mobbning:
Mobbning uppkommer genom samverkan av en rad olika faktorer. Det är lika fel att lägga skulden enbart på den mobbade själv, som att lägga skulden enbart på arbetssituationen, på dåligt ledarskap eller på mobbaren/mobbarna.

Om du tror att det är den mobbade själv som med sitt beteende provocerar fram mobbningen, fundera på följande: Människor är olika. En del personers sätt att vara väcker irritation eller motvilja hos många andra. Ingen kan helt och hållet rå för sin personlighet eller sin stil (vilket inte hindrar att man kan kräva att var och en tar ansvar för sitt beteende i förhållande till andra). Att en person upplevs som udda, kufisk, svag, lågpresterande eller frustrerande ger inte andra rätt att bete sig hur som helst mot denne. Alla har rätt att bli behandlade respektfullt.
Källa: http://arbetsplatskonflikt.av.gu.se/

Om att anmäla kränkningar och samla in bevis för brott
Ett brott är givetvis ett brott – även om det ibland kan vara svårt (eller rent av omöjligt) att bevisa. För att någon skall kunna dömas för brottet krävs dock att det finns bevis. Det är polisens sak att utreda om det finns sådana bevis – och vilka bevisen för detta brott är. Detta gör polisen under sin s.k. förundersökning. För att polisen ska starta en förundersökning krävs att det finns tecken på att det begåtts ett visst brott. Förklara därför för polisen, om du polisanmäler brott mot dig och har bevis, vilka bevis du har.

Det är viktigt att komma ihåg att det för en polisanmälan inte krävs att du har några bevis för det du påstår. Det viktiga är att du talar sanning. (Att beskylla någon för att ha begått något som han inte gjort är brottsligt.)

Var nyanserad när du gör din (polis)anmälan; var tydlig när du förklarar vad det är som du är säker på att du sett, hört (eller upplevt på annat sätt) och vad du är mindre säker på (eller inte vet någonting om alls). Om polisen senare kommer fram till att det du beskrivit inte är ett brott i lagens mening är du, så länge du hållit dig till sanningen, inte själv brottslig på något sätt!

Om du utsatts för ett brott och funderar på att själv skaffa fram bevis för detta kan det först vara en god idé att diskutera saken med polis eller advokat/jurist.
Källa: http://www.arbetsplatskonflikt.av.gu.se/

Uppdaterad 2014-02-23.


Redaktör och ansvarig utgivare:
John Johansson
yakida@telia.com

www.yakida.se